Det finns så det räcker!

17 maj

I min familj har det idag varit kalas, en av mina fantastiska "svärisar" fyllde år i veckan, och idag firade vi det. Hela familjen samlades efter att vi varit i kyrkan. Det är en del av min historia eller min berättelse, det här med familjen. Det finns andra delar av min berättelse som mitt jobb tex. eller mina vänner eller andra saker som intresserar mig.

Idag fick jag lära mig i kyrkan att jag inte behöver avstå från min berättelse för att få vara vän med Jesus. Utan att Jesus inkludera min berättelse i den stora berättelsen som är hans och som han skapat för att rädda sin värld och allt det han älskar.

Tänk att himmelsns och jordens Skapare älskar så, att han inkluderar människor, inte konfronterar utan inkluderar. Världens bästa budskap, jag kan inte tänka mig något bättre! Att prova 100 dagar med Jesus är just att bli insatt i den stora berättelsen som är hans. Jag är där.

Där finns frid och kraft genom hans närvaro och försoning både med mig själv och med andra och med Jesus själv. Det där med frid är härligt, det är färskvara och jag konsumerar massor!  Jag lovar att det finns så det räcker till dej också!

Ha det gott!

Jag är tillbaka!

16 maj

Jag är tillbaka. Efter att ha varit borta i det som tidigare kallades Jugoslavien är jag nu tillbaka hemma i Sverige. Mycket mer tacksam och övertygad om att materiel fattigdom inte har någonting alls att göra med hur lycklig man är.

Jag har aldrig sett så många trasiga hus, jag har heller aldig sett kulhål i hus tidigare. Den enda kula jag sett tidigare är den som sitter i ett hörnhus i gamla stan, nån gammal dansk tror jag sköt in den där.

Trots att det börjar vara omkring 15 år sedan kriget pågick, så är landet Bosnien präglat av kriget. Alla har någon anhörig eller nära vän som dött i kriget och på landsbyggden kan upp mot 80% var arbetslösa. Man förstår inte vad folket lever av. Någon sa att de lever på kaffe och cigaretter.

Men så vänliga, gästvänliga och omsorgsfulla! Alla har tid med en kaffe, alla har tid att prata, man tar hand om varann. Alla vi som var där insåg att de var rika på gemenskap, även om de är fattiga materiellt.  

Vi däremot är bortskämda, vi har allt, tro mig. Men vi är fattiga på gemenskap och tid att ge till någon vän som behöver den. Men för första gången insåg jag på allvar att Guds rike är världens enda hopp.

Låter kanske som en klyscha men för den lilla kyrkan som vi besökte var vänskapen med Jesus och gemenskapen med varann, det enda som gav hopp. Kärlek och acceptans i nuet och hopp om en bättre framtid.

Jag är tacksam över mitt hem här hemma och tacksam över mina nya vänner och att vi delar den stora erfarenheten, att Jesus förvandlar liv, något som förenar Jesu vänner över hela världen.

Ha det gott!

Katten stoppade bönen.

13 maj

Ikväll hade jag förmånen att få vara tillsammans med några vänner i vår närgrupp. Vi känner varandra ganska bra, och kan dela det som finns på våra hjärtan. Efter den inledande fikastunden var det så dags för bön och samtal. Jag började att be, men då händer det som får hela andakten att ta paus och alla att förbyta andakt till hjärtligt skatt. Husets katt ville ju också vara med, men det uppskattades inte av alla. När den tog ett skutt upp i knäet på en av deltagarna försänkt i bön, blev det ett hjärtskriande tjut. Katten höll så när på att skrämma livet ur kvinnan. Att fortsätta bönen var inte att tänka, vi fick ta en liten paus. Skrållan var inte välkommen, utan resten av kvällen fick hon tillbringa utanför gemenskapen instängd i ett angränsande rum. Så blev det lite "kattprat" det gällde ju att få situationen under kontroll.

Vi läste så småningom ur boken "100 dagar med Jesus" dag 95. "För många människor är tron platt. Den är som en film man tittar på men inte är en del av själv. Det som händer när en människa bli fylld av den helige ande är att tron bli tredimensionell. Tron blir ett rum jag kliver in i."

Orden blev utgångspunkt för ett givande samtal i frågan om att just leva med den helige Ande i vardagen. Vilken förmån att få vara i "rummet" som är uppfyllt av Anden, och leva omsluten av Guds närhet. Vi kunde också konstatera att upplevelsen av den helige Ande beskrivs med andra ord idag än för några årtionden sedan.

När nu katten förpassats till sitt, kunde kvällen avslutas med förbön i en mycket speciell fråga, som engagerade oss alla. Vilken förmån att få ha vänner som vill vara med och bära bördorna när jag inte själv orkar. I de stunderna visas betydelsen av att få tillhöra en närgrupp.