Idag fick jag lära mig i kyrkan att jag inte behöver avstå från min berättelse för att få vara vän med Jesus. Utan att Jesus inkludera min berättelse i den stora berättelsen som är hans och som han skapat för att rädda sin värld och allt det han älskar.

Tänk att himmelsns och jordens Skapare älskar så, att han inkluderar människor, inte konfronterar utan inkluderar. Världens bästa budskap, jag kan inte tänka mig något bättre! Att prova 100 dagar med Jesus är just att bli insatt i den stora berättelsen som är hans. Jag är där.

Där finns frid och kraft genom hans närvaro och försoning både med mig själv och med andra och med Jesus själv. Det där med frid är härligt, det är färskvara och jag konsumerar massor!  Jag lovar att det finns så det räcker till dej också!

Ha det gott!

Jag har aldrig sett så många trasiga hus, jag har heller aldig sett kulhål i hus tidigare. Den enda kula jag sett tidigare är den som sitter i ett hörnhus i gamla stan, nån gammal dansk tror jag sköt in den där.

Trots att det börjar vara omkring 15 år sedan kriget pågick, så är landet Bosnien präglat av kriget. Alla har någon anhörig eller nära vän som dött i kriget och på landsbyggden kan upp mot 80% var arbetslösa. Man förstår inte vad folket lever av. Någon sa att de lever på kaffe och cigaretter.

Men så vänliga, gästvänliga och omsorgsfulla! Alla har tid med en kaffe, alla har tid att prata, man tar hand om varann. Alla vi som var där insåg att de var rika på gemenskap, även om de är fattiga materiellt.  

Vi däremot är bortskämda, vi har allt, tro mig. Men vi är fattiga på gemenskap och tid att ge till någon vän som behöver den. Men för första gången insåg jag på allvar att Guds rike är världens enda hopp.

Låter kanske som en klyscha men för den lilla kyrkan som vi besökte var vänskapen med Jesus och gemenskapen med varann, det enda som gav hopp. Kärlek och acceptans i nuet och hopp om en bättre framtid.

Jag är tacksam över mitt hem här hemma och tacksam över mina nya vänner och att vi delar den stora erfarenheten, att Jesus förvandlar liv, något som förenar Jesu vänner över hela världen.

Ha det gott!

Vi läste så småningom ur boken "100 dagar med Jesus" dag 95. "För många människor är tron platt. Den är som en film man tittar på men inte är en del av själv. Det som händer när en människa bli fylld av den helige ande är att tron bli tredimensionell. Tron blir ett rum jag kliver in i."

Orden blev utgångspunkt för ett givande samtal i frågan om att just leva med den helige Ande i vardagen. Vilken förmån att få vara i "rummet" som är uppfyllt av Anden, och leva omsluten av Guds närhet. Vi kunde också konstatera att upplevelsen av den helige Ande beskrivs med andra ord idag än för några årtionden sedan.

När nu katten förpassats till sitt, kunde kvällen avslutas med förbön i en mycket speciell fråga, som engagerade oss alla. Vilken förmån att få ha vänner som vill vara med och bära bördorna när jag inte själv orkar. I de stunderna visas betydelsen av att få tillhöra en närgrupp.

För mig gick tankarna till den verkligt stora deklarationsdagen, då när våra liv ska genomlysas. Inte bara det senaste året, utan sammantaget allt som jag har gjort eller underlåtit att göra. Då blir det mer än att lämna över lite papper till Skattemyndigheten, för att granskas av någon tjänsteman. Den dagen när vi alla står inför Guds tron, håller det inte med några smarta avdrag eller tillägg. I Guds ljus syns allt. Det står att Gud öppnade livets bok. "Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar." (Uppenbarelseboken 20:12) Då är det inte mina ifyllda siffror som ska kontrolleras, utan mitt liv och vad jag gjort med det.

Vi vet inte när det är "deadline" för våra liv. Livet är som bekant ovaraktigt, morgondagen är okänd. Nuet är vårt, därför är det så viktigt att alltid ha "alla papper klara" med evighetens Herre. När dagen kommer för vår "avstämning", då finns det ingen tid att "fixa till siffrorna". Den dagen är det bara Guds nåd som räknas, inget annat.

Hoppas det gick bra för dig med deklarationen. Men framför allt önskar jag att du tar vara på ditt liv här och nu.

Jag ar tillsammans med ett gang glada ungdomar och idag sa en av dem: om vi under dagen njuter av det vi ar med om, sa gor vi det till en tacksagelse till Gud, gissa om vi tackat Gud idag? Vi reste ut pa en battur i det adriatiskahavet, innan vi ska resa vidare till Bosnien.

Det blev tacksagense hela tiden. Vattnet var turkost, solen var varm och havet var sa valkomnande att nagra badade. Nar solbleka svenskar far vara med om det, sa kan man inte vara annat an tacksam.

Pa en av oarna sag vi kulhal i en vagg. Och vi pamindes om att vi nu ar i ett land som for inte sa lange sedan varit i krig. Och da visste vi, att vi har sa mycket att vara tacksamma for, fast vi inte i Sverige har nagot turkost hav och sommar varme till 1:a maj.

Ha det gott!

När jag gick där i tåget, och hade Skrållan tätt framför mig, kom sången som Hasse "Kvinnaböske" Andersson sjunger i mina tankar: "Får man ta hunden med sig in i himlen? Han är snäll och har vart en riktig vän. Han är klok och fin och skatten är betald. Får man det du speleman, då blir jag glad". Sorry Skrållan, även om vi hade det trevligt i solen där vi tågade på Stockholms gator, tror jag inte vi kommer att mötas i himlen.

Jag är inte säker på hur mycket djur som kommer att finnas i himlen, men det vet jag, att när det gäller oss människor så räcker det inte med att ha varit snäll för att komma dit. Och hur mycket skatt jag än betalar så gäller det inte som inkörsport till himlen. Inte heller hjälper det att ha deltagit i aldrig så många Jesusmanifestationer. Jesus säger själv "Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja." (Matteusevangeliet 7:21)

Det var mäktigt att komma till Kungsträdgården, och se alla människor som likt mig tror att Jesus är världens enda räddning. Och kan man tänka sig, där i myllret får jag se min moster och morbror som rest ända från norra Jämtland för att vara med på denna dag. För övrigt var jag brudnäbb på deras bröllop, så ni förstår att det var länge sedan. Heder åt dem som trots sina dryga 80 år ville vara med.

Jag har ännu inte fått någon siffra på hur många vi var i dag i Kungsträdgården. I himlen kommer vi att vara betydligt fler. En skara som ingen kan räkna.

Efter ett häftigt fyrverkeri, var det dags att lyssna till musikalen "som du är", nyskriven av två tjejer från Täby och Enebyberg. Ett tydligt budskap om att Gud älskar oss och att vi får vara just precis som vi är. Jag satt i kyrkan och kände mig så lycklig och stolt över dessa härliga ungdomar. Kunde dock inte undgå att tänka på alla de ungdomar som samtidigt gjorde sin alkoholdebut och som kanske mår dåligt idag. Då känns det mycket motiverat att satsa tid och pengar för att leda unga människor rätt.

1:a maj är det storstädning i Grindtorpskyrkan efter det "stora slaget". Glada, engagerade och tacksamma människor, trotsar bekvämligheten och tar sig till kyrkan för att reda upp. Jag kan rapportera, det var inga sura miner.

Annars är ju 1:a maj känt för andra aktiviteter, men för min del har det inte blivit något demonstrationståg. Men jag har följt rapporteringen och hört talen om skatter, arbetslöshet och bonusar, samt kommentarerna om hur det gick för de två kvinnorna, som företräder LO och SAP. De har det jobbigt med motlut och motvind, och människor som önskar dem långt bort från makten.  

Politik i alla ära, men i morgon den 2 maj då räknar jag med att visa vad jag personligen tror på. Jag hoppas att Stockholm och kungsträdgården kommer att fyllas av många hängivna människor, för då är det dags för årets Jesusmanifestation. Då blir budskapet något helt annat, nämligen att visa på Jesus som är världens enda hopp. Han som kan förvandla, ge frid och framtidshopp för varje människa. Han som säger om sig själv; "Jag är vägen, sanningen och livet". Då höjer vi vår röst för Jesus Kristus, kung i evighet

I dag skulle arbetarnas företrädare tala, problemet är att de aldrig sa något medan det pågick! Rofferiet alltså! Inte undra på att publiken buade. Folk är väl inga idioter heller! Sen undrar jag om retoriken man använder faktiskt fungerar. Hur skulle höjda skatter kunna ändra på finanskrisen och hur kan ojusta påhopp på andra makthavare ge arbetarna bättre förutsättningar de närmaste åren.

Nej, jag tror att alla vi som arbetar behöver Guds hjälp att bli kreativa. Inte förlita oss på att nån annan tar ansvar, utan tro att Gud har skapat oss med förmågor och möjligheter att hitta på och göra saker tillsammans, och för andra, så att vi har en framtid att se fram emot.

Jag skulle vilja höra Jesus 1:a maj tala, undrar vad han hade sagt? Jag tror ingen arbetare hade buat! Jag tror det finns en gammal sång som heter: "Vilken vän jag har i Jesus"

Ha det gott!

Det är verkligen bedövande vackert med den ljusgröna färgen som björkarna får så här års. Man kan bara sätta sig ner och titta, jag tror ingen av oss nordbor riktigt kan få nog av det som just nu sker ute i naturen.

Jag åkte förbi i en korsning, det var någon som tappat "färdigt gräs på rulle"som var lika grönt som träden runt omkring. På asfalten hade det rullat ut sig mitt bland rödljusen, det såg rätt komiskt ut men det var svårt att uppskatta. Det låg liksom på fel ställe, det spelade ingen roll att det var grönt, det var bara i vägen och skapade köer och annat otrevligt i trafiken.

Saker som ligger på fel ställe kan bli otroligt irriterande hur vackert och bra det än skulle vara på sin rätta plats. I korsningen var det någon som skyfflade undan gräset ner i diket och så var det bara skräp. Det som egentligen var värdefullt om det hade legat på sin rätta plats.

Så var det med en vän jag mötte igår. Bara för att det vackra liv man fått av Gud hamnat i ett destruktivt sammanhang, så kan man börja betrakta det som värdelöst. Men vilken tur att vi fick talas vid, för allt kan bli vackert igen om man tar hand om det på rätt sätt! Jag bara berättde om Jesus, han älskar att reparera!

Glad valborg! Våren är här på allvar! 

Det var med ny stolthet som vi gick från detta hus efter att ha träffat de engagerade människorna som jobbar där. Och vi vet nu vad vi är delaktiga av, något som är mycket större än vi kunnat föreställa oss.

Något vi alla bär med oss särskilt var en personlig berättelse av en kvinna som både av sitt land och sina föräldrar var förbjuden att ha med kristen tro och kristna att göra. Men när hon var liten så såg hon en bild i sin brors historiebok. Bilden var av Jesus som korsfäst och en fråga föll in i hennes tanke redan då som långt senare gjorde att Jesus blev hennes frälsare.

Frågan som väcktes genom bilden var: Hur kunde man korsfästa en god man? En liten flickas tankar kan vara väldigt viktiga. I dag jobbar hon med världens viktigaste arbete i stora delar av världen. Att göra Jesus känd, trodd och älskad. Jag kan inte annat än förundras över det Gud gör.

Men nu är det hockey, Sverige - Lettland.

Heja Sverige!

När man tänker på alla dessa vardagliga saker, så är det svårt att tänka sig att det skulle kunna börja en pandemi, en stor influensa epedemi, lika farlig som pesten som härjade i Europa för 100 tals år sedan. Det kändes lite som på film när någon smittskyddsmänniska på nyheterna började tala om att vi i Sverige behövde ge akt på om vi  skulle få vissa symptom, som torrhosta, huvudverk, feber och ont i halsen. Och särskillt de som rest i latinamerika.

Just nu är det andra saker jag väntar på och är uppmärksam på, som att nu slår straxt forsytsian ut. Och skillorna som ockuperat gräsmattan, man får kryssa för att inte trampa på dem. Men det är väl så det är, det vardagliga vaggar oss att vara ouppmärksamma och det oväntade kommer alltid som en överraskning. Självklart tänker jag: det händer aldrig mig och de mina.

Men jag kunde inte hjälpa att jag sände upp en stilla bön om beskydd över vårt land och min familj. Vilken tur att jag har min vän Jesus att gå till mitt i vardagen. Och jag vill inte bli vaggad till dumhet och faktiskt tror jag att vänskapen med himmelens och jordens skapare, bidrar till trygghet men inte dumhet.

Det är tryggt!

Hör och häpnad, jag skulle faktiskt kunna tänka mig lite trädgårdarbete. Men det blev jobb istället. Under den här jobb-dagen så började det med att min chef höll ett anförande, faktum är att då tappade jag lusten till trädgårdsarbete, han var lysande. Jag är faktisk privilligierad som får ha världens bästa jobb, härliga arbetskamrater, och en inspirerande chef. Nu var verkligen allt möjligt!

Trots att dagen varit lång och solljuset tappat sin värme innan jag kom hem så blev det inte mindre roligt och varmt i flera bemärkelser att möta familjen. Vi samlades framför TV när Sverige gjorde premiär i hockey VM. Familjen Carlsson är "hockeynördar", vi är  inom familjen nördar på lite olika vis.

Några av oss läser allt om spelarna och deras framgångar under året. Andra som jag själv lägger energin på att se och analysera Tre kronors taktik. Sen finns det en del som bara njuter av själva spelet och som pratar och skrattar och leker kommentatorer.

Ska man titta på hockey tillsammans med oss så måste man kunna stå ut med allt detta. Det är nämligen ett fasligt liv! Men otroligt roligt! Jag bara älskar det, och det är så roligt att de som jag älskar mest i livet, "bara älskar detta också". Jag tror att Gud älskar hockey också. Jag är inte säker på att han håller på något särskilt lag, men jag tror att han älskar att titta på alla dem som har så roligt, och när de njuter , då njuter han också!

Njut!  

Jag har känt mig ungefär som björnungarna. Idag tog jag mod till mig och plockade fram cykeln och trampade de 9 kilometrarna från hemmet till kyrkan. Det kändes inte bra! Det var inget fel på naturupplevelsen utefter cykelbanan, men konditionen har gått ner, det är lika bra att erkänna. Dock är det omvända situationen för mig jämfört med björnarna. Under vintern lever de på hullet från sommarens blåbärsplock och annat gott som skogen har att ge. När våren kommer är de lite avmagrade. Jag önskade att det vore detsamma för mig, men icke. Eftersom det var lite kallt i morse, behövde jag en mössa under hjälmen. När jag fått på mig den, kändes det som om jag hade en skyskrapa på huvudet. Men vi vet ju att hjälmen räddar liv.

Vi är omgärdade av en massa lagar som ska skydda oss. Men hur ser den "hjälmen" ut som skyddar en människas inre? Hur mycket olämpligt visas inte på tv och andra medier, för att inte säga Internet? Våra barn och tonåringar utsätts dagligen och vi vuxna också för den delen.

På med hjälmen som skyddar mot inre sår. Med andra ord, ge akt på vad du ser och hör. Bibeln har här som på alla andra områden i livet ett ord att ge till oss. "Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet." (Ordspråksboken 4:23, 1917 års översättning)

Fast jag fick betyg från 2:a klass så var jag mindre stressad än ungar är idag. Och jag tror inte vi fick lära oss mindre. Det tror jag i alla fall. Fler unga människor äter antidepressiva medel, både läraren och jag var överens om att det är ett systemfel någonstans.

Jag kom och tänka på en vän som sa förra veckan: oro och ångest finns bara i det förgångna och i framtiden inte i nuet! Tänk om det är det som är systemfelet? Vi låter inte barnen vara barn och leva i nuet. Jag tänker att det gäller väl oss alla, vi behöver hjälp att leva i nuet där ingen oro finns.

Jesus var förmodligen mästare på att leva i sitt nu, en gång i alla fall verkade han komma ur balans, det var i Getsemane, det var när han tänkte på vad som väntade, då fylldes han av oro och ångest.. Han släppte nuet

Kärlek kan också bara utövas nu, det är färskvara. Går inte att spara eller konservera. I vilket fall som helst önskar jag alla barn att de får behålla sitt NU lite längre än de får idag. Oro ska inte behöva prägla en ung generation. Det är vad jag tänker på, när jag sitter och äter melon tillsammans med katten, efter vårt samtal i skolan, han verkar älska melon, han måste ha någon brist nånstans, katter äter väl inte melon? eller?

Ha det!

Jag brukar ju inte identifiera de människor jag skriver om i min blogg men idag bara måste jag. Vilka ungdomar! Jag vet att jag är partisk men det struntar jag i, de sjöng, talade och berättade om sina liv, så att det var intressant för vem som helst i hela Sverige.

Tillbaka till min pusselbit. Till jul fick jag ett pussel det var nästan bara blåa bitar i olika nyanser. Pusslet engagerade hela familjen och det var ju ingenting man fixade på några timmar. Men vi måste lägga pusslet färdigt.

Men det tog flera veckor och jag visste inte riktigt var vi skulle göra av det mellan de stunder som vi hade tid att lägga pusslet. Till slut fick det ligga kvar på köksbordet fast under en duk, och varje gång det inte användes till det man brukar använda köksbord till, så lyfte vi på duken och pusslade.

Till slut kom dagen när det var dags att lägga den sista pusselbiten. Sen var pusslet färdigt, det var fullbordat. En vacker fyr omgiven av ett yrande hav. När min vän Jesus ropade orden "det är fullbordat" så var det som när vi lagt den sista pusselbiten, först då var allt färdigt.

Det han fullbordade betydde något för alla människor, vägen till Guds hjärta var nu öppen för alla. Vårt pussel var bara roligt för oss men det Jesus gjorde är härligt för alla!

Ha det!

Jag kommer att tänka på min tid på SJ. Jag gjorde vapenfri värnplikt inom Statens Järnvägar, klassad som malaj. Det var i mitten på 60-talet, vi blev inkallade till Revingehed för att få utbildning i den ädla konsten att dra kontaktledning och knacka porslin. Inte knacka sönder, utan kolla om isoleringen var okej. Min tjänst blev sedan i Nässjö, en viktig knutpunkt i järnvägsnätet. Där bodde jag inneboende i ett litet rum, och hade matkuponger på Konsum. Det ni, det var tider. Vi hade bland annat ansvar för en sträcka av kontaktledningen på stambanan mellan Stockholm och Malmö. En bruten ledning, och allt stannar. X2000 eller vilket RC lok som helst är helt utslaget om det inte har kontakt uppåt.

För någon vecka sedan stod jag på perrongen i Nässjö, och så började jag fundera på varifrån ledningen kommer. Och vart går den? Ledningen bara försvinner bortåt. Och tråden finns där mil efter mil, obruten ända från Stockholm till Malmö. Och skulle vi åka längre så fortsätter det bara. En nedriven kontaktledning betyder stopp i trafiken.

Tyvärr kan jag konstatera att så har det blivit för många människor. De har förlorat kontakten med Gud, och livet har stannat. De kommer inte vidare, och dessvärre kommer de inte fram till slutmålet, himlen.

I dag har jag haft tillfälle att vara med ett par av mina små barnbarn. När jag ser dem, tänker jag på vilken närhet de har till Gud, och så naturligt. Så har Gud tänkt att det ska vara för människan hela livet, och in i evigheten. Obruten kontakt med skaparen själv. Han som finns utan början och slut, för att ge kraft till oss människor att komma ända fram. Det gäller att behålla kontakten med honom.

Men just i kväll så var det en mening som gjorde att jag lystrade. Det var meningen "platsen som Gud glömde"! Det visade sig att det var en av kvinnorna i Tv programmet Robinsson som uttalade de orden i en trailer som visades för programmet: Allt handlar om att två grupper befinner sig på olika stränder i den Filipinska övärlden.

Den ena gruppen är på en fin sandstrand där de har hyfsat lätt att få tag på mat, och är därmed förhållandevis välmående. Medan den andra gruppen befinner sig i ett träsk där det inte finns något att äta, eller så är de urusla på att skaffa mat, så de svälter. Sen ska dessa grupper tävla mot varann, alla kan ju gissa hur det går. Ärligt talat fattar jag ingenting.

I alla fall fick hennes kommentar mig att fundera. Medveten skapad orättvisa för deltagarna, det är inte roligt, men till och med i ett sådan sammanhang som ett underhållningsprogram på TV, så börjar man nämna Gud när existensen är hotad. Jag vet att livet inte alltid rättvis. Och i Tv programmet är det verkligen inte rättvist. Men jag vet att Gud inte glömmer någon och de gånger han gripit in i mitt liv och det har han verkligen gjort, så är det ett tecken på att en dag så ska allt bli rättvist, för i slutändan så är Jorden och allt som finns på den "Herrens". Så självklart finns det ingen plats på hela jorden som Gud har glömt!

Trevlig helg!

Sedan var det oppositionens tur. Då är vi helt plötsligt på helt fel väg. Det som nyss var rätt medicin är nu förkastligt, eller så är doseringen för dålig. Finansministern fick höra att det går åt helt fel håll och han hölls ansvarig för detta.

Jag såg framför mig hur de två står på var sin sida om schackbrädet och anfaller. Det är vitt och svart om vartannat. Vi människor är som schackpjäser i det politiska spelet. Bönderna, de där pjäserna som står längst fram, används flitigt av spelarna. Bönderna är oftast de som offras först. Det finns ju också flest av dem. Längst bak står kungen, väl skyddad av sina "undersåtar". Det gäller att inte hamna i schack matt.

Bilden är inte så tokig på det politiska slagfältet. De som får ta stryk först är "bönderna" fotfolket. Arbetslösheten drabbar dem först. De "mer värdefulla personerna" har en tendens att få vara med länge och går ofta skadeslösa från duellen. När allt annat är utslaget finns någon av dem kvar. De andra har gett sitt "liv" för kungen.

På livets "schackbräde", där vi alla befinner oss, är jag tacksam över att får vara en "pjäs" hanterad av Gud själv. Hans strategi är omvänd. Han ställer sig själv längst fram, och tar stötarna från honom som anfaller från andra sidan. Om Jesus står det att han har kommit för att ge sitt liv för fåren, en herre som skyddar mig med sitt eget liv.

Och i helgen var det dags igen, några av barnbarnen blev magsjuka. Man kan undra varför detta utlöser sådan otrolig aktivitet hos Carlssons? Det är ju ändå inte farligt, det går över fort. Man blir lite matt men man är snart igång som vanligt igen.

Jag tror att det beror på att man är totalt hjälplös och fullständigt utan kontroll och det är vansinnigt obehagligt. Ibland tror jag att människor som betraktar kristen tro och kristna människor känner sig precis som vi gör hemma hos oss när vi hört att någon fått magsjuka i familjen. Man vidtar åtgärder för att skydda sig.

Inte så att man skaffar vitpeppparkorn, men man försöker beväpna sig med argument och attityder som ska hjälpa en att vara den som har kontroll. I vårt samhälle är vi ju riktiga "kontrollfreaks" vi vill ha kontroll. Det händer att jag träffar dem som tror att en kristen inte har koll, men min vän Jesus är inte ute efter att jag ska förlora kontollen över mitt liv utan snarare att jag ska ta kontroll.

När jag överlämnade mitt liv i hans hand, tro det eller ej men då fick jag sluta fred med mig själv och så fick jag frid med Gud. Det kan man kalla kontroll!

Ha det!

Plötsligt är kraften tillbaka och viljan att göra saker. Det är märkligt vad ljus och värme kan åstadkomma med oss människor som för en månad sedan kände oss kraftlösa av mörker och kyla. Att känna sej älskad, önskad och sedd, skapar inre ljus och värme hos oss, men inte bara det utan också ljus och värme mellan människor.

Tänk när det blir varmt både inne i oss och ute då måste kraften bli dubbel. Jag kan inte låta bli att tänka på det när jag sitter på trappan och ser alla människor. Jag tänker på min vän Jesus, han är den som gett mig inre ljus och värme. Jag undrar om alla som går förbi mitt hus i dag på den sista helgdagen i årets påsk har dubbel kraft. Jag önskar dem verkligen det. Det är något vi alla behöver.

Ha det gott!