Jag tror att vi alla människor bär på en längtan efter något mer, något större. Många av oss försöker mätta det där svarta hålet med kläder, pengar, vänner, relationer, fritid och jobb. Kanske hjälper det för ett tag, men snart är man tillbaka där igen. Det är liksom bara tomt. Svart.

En sak du kanske inte visste är att du faktiskt kan bli en Heroe, här och nu! Allt du behöver göra är att öppna upp ditt hjärta och säga JA! Ja till Jesus som redan nu tagit på sig allt du gjort och någonsin kommer att göra. Han som dött för din och min skull för att vi ska kunna vara fria!

Jag är helt övertygad att du är ämnad för något stort och att hela du är full med möjligheter och gåvor som bara väntar på att bli upptäckta och använda!

Att bota sjuka, att plötsligt snacka ett språk du inte kunnat innan eller kunna säga saker om andra människors framtid räknar jag ändå som superkrafter... Med Jesus är ALLT möjligt!

Att säga ja till Jesus gör inte livet enklare, jag skulle snarare säga att det blir svårare. Men skillnaden är att du har någon som alltid finns där. När benen viker sig under dig och du inte orkar mer står Jesus vid din sida. Alltid. Kanske inte alltid känns, men Han står där.

Du får även ett helt nytt gäng på köpet, församlingen. Som även dom har sina fel och brister, men som finns där och stöttar i ur och skur.

Låt den här dagen få bli början på ditt livs äventyr som en Heroe i Guds armé! Säg bara ja...

Visst påverkas också jag av samhällets puls och förväntningar där ”prestationspiskan” kräver höga ambitioner.

Allt som ofta får jag stanna upp och erkänna min begränsning och svaghet som människa.

Men va skönt det var att släppa taget !

Det är först när jag erkänner min svaghet som jag förstår att det egentligen är Guds nåd jag behöver mest. Som Paulus säger i 2 Korinthierbrevet  kap12;

 ”Herren svarade: ´Min nåd är allt du behöver´ Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft  kan omsluta mig…Ty när jag är svag då är jag stark.”

Vi måste tillåta varandra att visa svaghet. I svagheten visar sig Kristus.

När jag släpper taget, blir det ännu påtagligare att Han som är störst bär mig med sin nåd. ”Herre din nåd är allt jag behöver…”

Tack Gud att Du vill möta mig med din nåd och ge mig kraft ännu en dag med Din heliga Ande!

Jag skulle nog ha ett ganska gott liv utan Jesus. Det skulle fungera alldeles utmärkt att leva utan honom. Jag skulle säkert kunna hitta ett meningsfullt, spännande och givande liv utan Jesus. Så på ett sätt så behöver jag honom inte i mitt liv. Det skulle gå ganska bra ändå. Så vad är då poängen med Jesus om jag egentligen inte behöver honom? Det är klart om Jesus inte finns så kan det kvitta. Men om han finns så kan ju jag missa världens grej. Den stora frågan är om det är sant eller inte. Är det sant att Jesus har funnits? Är det sant att han är Gud själv som människa? Är det sant att Jesus älskar mig? Är det sant att Jesus vill ha med mig att göra trots att jag är den jag är? Det är ju det jag tror. Jesus är sann och han älskar mig! Då vill jag faktiskt ha med honom att göra. För jag behöver honom i mitt liv.

Så vad har Jesus med mig att göra? Han är världens största grej. Jag vet att jag inte skulle vilja vara utan Jesus. Så varför chansa? Livet med honom ger så mycket mer.

När jag tänker på min egen bibelläsning känner jag ofta att jag borde läsa mer... Jag borde ge Bibeln högre prioritet... Så ofta har jag tänkt: "Jag har inte tid..." Men det vet jag att det inte är sant. Tiden finns, gäller bara att prioritera den... Och jag försöker, och kanske du också känner igen dig i detta: en längtan efter att läsa, men så svårt för att ta dig den tiden.

Hur ska man då göra? Dåligt samvet hjälper föga! Nej, se hellre de gånger det blir av. Se när det skulle passa för dig. Ta hjälp av en andaktsbok - det kan vara en bra start på rutinen, men glöm inte Bibeln! Och välj inte bara favoritställena. För HELA Bibeln berättar om Jesus och ger oss en bild av vem Jesus är, inte bara några få utvalda ställen. Kanske semstern kan bli ett tillfälle att skapa en bra bibelläsningsrutin? Det handlar ju faktiskt om att lära känna Gud själv! Ska vi kunna lära känna Honom gäller det, som i alla relationer, att lyssna till den andre. Eftersom Bibeln är Guds Ord - så blir vår bibleläsning ett sätt för oss att lyssna till Gud.

Så - låt oss sluta med att säga "Jag har inte tid..." Jag vill lyssna mer till Gud, vill du?

I höstas såg jag min första 3D-film på bio. Min äldste son hade vunnit biobiljetter till ett helt gäng barn, så jag och en kompis försökte styra upp 18 barn på den lokala Filmstaden.

När ”Sammys äventyr” började insåg jag att detta var lite annorlunda än 3D på TVn när jag var lite på 80-talet. Här kom verkligen havsormen ut ur bilden och såg ut att bita näsan av mig! Vilket djup i bilden! Man förflyttades nästan in i havsäventyret!

”Den helige Ande gör tron tredimensionell” skriver Niklas Piensoho i sin bok. Utan den helige Ande kan vi prata om teologier och teorier på ett ganska opersonligt sätt. Vackra filosofiska resonemang, vältaliga debattinlägg och intellektuella bearbetningar av livets stora frågor har absolut sin plats!

Men det är sällan som livet berörs av vackra teorier. När livets frågor möter oss räcker det inte med fin retorik.

Kristen tro är absolut inte anti-intellektuell. Men den är större än att vara fastlåst av våra intellekt. Det omfattar hela livet. Våra känslor, våra förhoppningar och vår smärta, ja, allt som livet innehåller, ryms i Gud.

När den helige Ande kommer in i bilden blir livet tredimensionellt.

Och just idag är du välkommen att inbjuda Gud i ditt liv. Han är redo att koppla in färgerna, djupen, sammanhangen och kärleken som du längtar efter.

/ Henrik

Förra veckan var vi en grupp pastorer och präster från Huskvarna som hade en gemenskapsdag på Gransnäs ungdomsgård. Vi brukar ha en sådan dag varje år i maj. En dag då vi delar livet med varandra och ber för varandra. I år delade vi vad som varit viktiga inspirationskällor i vårt kristna liv och tjänst i Guds församling. Vi delade också en del svåra erfarenheter och fick ta emot  förbön och kärlek av varandra. En mycket värdefull dag!

Jag fick precis som de andra ett tillfälle att fundera över vad som format mig och den tro som är helt avgörande för mitt liv. En viktig inspirationskälla redan under mina tonår var en bok som heter Kristus vårt liv av Ian Thomas. I den fastnade jag för orden: kristen tro stavas inte göra utan gjort. Jag kommer från Anderstorp med småindustri och enteprenörskap. Hanlingskraften har jag fått med mig med modersmjölken tror jag, men jag tror knappast jag skulle varit pastor efter mer än 30 år om jag inte fått tag på att den kristna tron vilar inte på mig och det jag kan uträtta utan på vad Jesus gjort för mig och hela världen. Tacksamheten kan sedan driva mig till handling, men det är något helt annat än att arbeta för att bli godkänd.

En annan bok jag läste som tonåring var Korset och stilletten av David Wilkersson.  Den handlade om hur Gud berörde tuffa ungdomsgäng i New York. Människor som aldrig satt sin fot i en kyrka kom till tro på Jesus. Knarkare blev befriade från droger. Boken speglade hur den helige Ande är en verklighet och en kraft som kan förändra och förvandla. En längtan väcktes i mig att få leva livet med den helige Ande på det konkreta sätt som boken speglade.

Jag fick svar på min bön och längtan om helig Ande i mitt liv. Här finns inte riktigt utrymme att berätta hur, men på ett tydligt sätt förtod jag att Gud inte har tänkt att vi ska klara det kristna livet på egen hand. Han vill hela tiden ge oss del i sitt liv och bara så kan vi leva det kristna livet. Anden vill forma oss lika Jesus och ge oss del av de förmågor som Jesus hade. Inte för att vi ska visa upp oss utan för att Jesus ska bli synlig och hans vilja ske på jorden. Livet med den helige Ande är på ett sätt det allra mest naturliga av allt –ingen behöver vara rädd.. Anden som varit med och skapat vår personlighet vill ge oss färg och lyster inte göra oss onaturliga.

Visst har jag sett uttryck som varit märkliga och som påståtts vara Andens verk, men om det inte finns en atmosfär av frihet där man andas lättare och där livet får mer substans så tillåter i alla fall jag mig att ifrågasätta om det är Jesu Ande som är källan till det som sker.  Men att det sker en del som är mänskliga påhitt hindrar mmig inte att söka det som är äkta. Hoppas det inte hindrar dig heller.

Vardagskraft är temat för denna vecka. När Gud ger sig själv till oss som helig Ande så är det för att vi ska få hjälp i vårt vardagsliv.  Gud är inget slukhål som kräver av oss, utan Gud är som en källa som ständigt flödar med friskt liv och som ger ut, ger bort sig själv. Han vill dra oss in i det flödet som rinner utåt, bort från oss själva till andra. Hemligheten är att ständigt ta emot nytt från källan annars torkar vi snart ur.

Huskvarna är byggt vid ett vattenfall. Visst är det fantastiskt att se fallet flöda fritt vid Fallens dag i augusti, men det hade nog inte funnits en stad här om inte vattnes kraft tagits tillvara som energi. Energin kunde driva industrin som staden byggdes kring, och än i dag ge ossden energin  ljus , renhet och värme (som Jönköpings Energi ibland annonserar om).  Den helige Ande är inte något vi i första hand ska betrakta som åskådare av ett mäktigt vattenfall ,utan Anden vill ge oss hjälp och kraft. Anden vill verka ljus, renhet och värme. Vardagskraft.

Jag är tacksam för viktiga inspirationskällor tidigt i mitt (kristna)liv, men jag är också tacksam för att det hela tiden finns mer att upptäcka och mer att ta emot.  Det är verkligen inte slut efter 100 dagar med Jesus!

I lördags var det dags igen för jorden att gå under, enligt någon domedagsprofet. Men det gjorde den inte. Själv hade jag missat budskapet den här gången och var upptagen hela dagen med att bygga altan hemma i trädgården.

Det kan vara en svår balans mellan att leva i nuet och med hoppet ställt till framtiden. Jag tror på ett kommande himmelrike, en upprättad skapelse där de nedbrytande krafterna för alltid är borta. Jag tror att Jesus ska komma tillbaka och göra det. När och hur? Det vet jag inte...

Jag kan inte lättvindigt avfärda alla röster som säger det ena eller andra om framtiden. Men jag fortsätter bygga på vår altan och lägger mitt liv i Jesu händer. Det är det bästa jag kan göra.

Kanske är det dags att göra något du aldrig gjort innan.

I våra liv och i kyrkan gör vi så många saker oreflekterat, bara av vana eller tradition.

I en nybyggd, fin och modern kyrka, så gick en gammal dam omkring med varm mjölk hon värmt i kyrkans nya moderna kök och gav till de nydöpta som satt där våta i håret och lyssnade på predikan. Detta gjorde hon med en självklarhet och trygghet i varje gudstjänst där någon blev döpt, vilket gjorde att ingen reagerade. ”En fin tradition” tänkte många. Mjölk, ’andlig mjölk’ till dem som är nya i tron, och hon fortsatte att göra detta tills någon frågade: Varför? Ingen mer än den gamla damen visste. ”Så hade man ju alltid gjort…” Förr i tiden och framför allt i församlingens barndom i det gamla kapellet där man döptes i kallt vatten och i en kall lokal, så för att de nydöpta inte skulle frysa, bli förkylda och få lunginflammation hade man i kärlek och omtanke gett dem varm mjölk…

Något man ärvt, något man bara gjorde av tradition. Visst, det skadade ingen, men vad är i ditt liv som faktiskt binder dig vid gamla vanor och beteenden som gör att du inte blir den du är tänkt att vara. Saker du skulle bryta med och saker du skulle börja med?

Vad är det i din församling som görs oreflekterat av gammal vana som i sig inte skadar, men som står i vägen för det som är kärlek och omtanke för människor idag?

För att förändra något måste man bestämma sig för det och hålla ut i det.

Jag har en vän som sprang Göteborgsvarvet igår och i veckan sa hon att ”Om ni sagt detta till mig för 5 år sedan, att jag skulle springa 2 mil och lite till på tid, så hade jag bara skrattat. Det var verkligen inte jag. Men jag började jogga, så ”Vårruset”, mer träning och höll ut. Nu är detta en del av mitt liv som jag uppskattar otroligt mycket och jag känner mig redo för en ’halvmara’…”

Talang – det är en gåva, men karaktär är ett beslut.

Jesus är väldigt tydlig att man måste ansa ett träd, en församling ett liv för att det skall kunna bära frukt, bestående frukt. Saker som funkar måste ibland tas bort för att ge plats för det som skall få växa och bli till välsignelse idag.

Vilka beslut är det ni borde fatta i er församling för att frukten skall bli bestående?

Vilka goda beslut är det du borde fatta i ditt liv, andligt, själsligt och kroppsligt.

Fortsätt inte bara i gamla vanor utan fråga dig varför och varför inte!

Det är absolut ingen överdrift att säga att mina fötter och sandaler var skitiga. Allt regnvatten hade runnit igenom sandalerna så när jag stod vid handfatet så krävdes det några minuters jobb innan fötterna var acceptabla. När jag nu till våren plockade fram mina sandaler igen bär de fortfarande märken från denna sommarnatt i ösregn.

Nu kanske du undrar vart jag vill komma med det här resonemanget. Jesus tvättar sina lärjungars fötter och säger också åt dem att de ska tvätta varandras fötter. Ibland kan vi vara med om saker i livet som gör oss lika blöta och skitiga, bildligt talat, som mina fötter och sandaler var. Då är det viktigt att veta att för Jesus finns det inget som är för skitigt eller för blött. Han tål allt! Men jag tror också att vi ibland behöver påminna varandra och oss själva om att kanske mer ofta våga erbjuda hjälp. "Jag kan ta mej ann dina fötter och leriga skor om du vill."

Kanske dags att spola upp ljummet vatten i handfatet och ställa frågan: Har du leriga skor? En utmaning så god som någon.

Tack för min tid på den här bloggen, det har varit både roligt och utmanande.

Lotta Högsveden

När jag håller vårt lilla barnbarn Esmeralda (bilden) i famnen slås jag av den rena och oskuldsfulla glädje som strömmar ut från detta lilla liv. Det finns inget deppigt, eller sorgligt över henne. Hennes känslor är rena ifrån besvikelser och bitterhet. Hon har inte lärt sig att tvivla än, har inga grusade förhoppningar om framtiden. Hennes liv är inte befläckat med synd och nederlag. Ett litet barn vet inte vad depression är, har inte tungsinne eller hopplöshet i sitt väsen. Visst det finns undantag, barn som har fått uppleva trauman och hemska saker i sina första år kan få erfara detta, men i de allra flesta fall så är barn positiva och hoppfulla och glada för det mesta. Om bara de basala sakerna som mat, sömn, kärlek och uppmärksamhet möts i barnens liv så är barnen lyckliga och glada.

Är det möjligt att behålla ett barns inställning till livet undrar jag? Behålla ett barns rena och obefläckade tro, en tro som inte solkats ner av livets alla jobbigheter. En tro som inte tittar bakåt utan som ständigt förväntar sig det bästa och sträcker sig framåt i full förtröstan. Jag tror det är möjligt att leva kvar i en enkel barnatro, att inte stelna till i hjärtat, utan istället leva med ett barns oskuldsfulla förväntan på Gud och Hans godhet.

Ibland blir vi så upptagna med alla saker vi har i våra liv så att vi tappar bort barnatron och glädjen över att få leva här och nu. Då är det underbart att få ta upp ett litet barn i sin famn och titta in i dess levande ögon, som sjuder av liv och glädje och hämta vishet och uppmuntran från barnets tro.  Alla människor borde omge sig med barn och lära sig från dom hur livet skall levas. Var det inte det Jesus sa när han ställde fram ett barn som exempel till de vuxna?

Blessings/Stefan

I serviceyrket träffar man mycket folk, och då menar jag verkligen MYCKET! Det är tonåringen som aldrig blir nöjd, den slitna mamman, barnet som bara måste ha Hello Kitty på alla sina kläder, och farbrorn som förvånat tittar på killkläderna och inte alls förstår hur folk kan ha på sig "sånt där".

Man möter olika sorters människor med olika personligheter, behov, tid och energinivå. Det bästa du som anställd kan göra är att finnas där och göra ditt bästa för att möta just den personens behov. Faktiskt lite som att jobba i församling...

Man lär sig mycket om hur människor beter sig i kassaköer när deras energi och tålamod tryter. Har fått en hel del märkliga utskällningar genom åren faktiskt. Här får man välja att lyssna på det som faktiskt är sant och stänga av det som inte är det.

Men jag har också lärt mig att se hur glad en unge kan bli av att få en ny tröja och hur otroligt roligt det är att hjälpa en tonåring att hitta en klänning till skolavslutningen som sitter som en smäck.

Men framförallt har jag lärt mig att uppskatta människor som är trevliga och som ler! Oj vad det kan göra min dag när en människa tar sig tid att vara trevlig!

Jag har bestämt mig för att alltid göra mitt bästa för att vara trevlig mot mina kunder och det är inte alltid det lättaste, särskilt när man har en riktigt trumpen människa framför sig.

Men här väljer jag att vara den vuxna, precis som Niklas Piensoho skriver i dagens text i "100 dagar med Jesus". Det handlar om att göra sin tjänst i fri vilja och faktiskt tjäna människor, även när man gör en sån tillsynes simpel uppgift som att stå i kassan på H&M...

Efter mitt blogg inlägg idag skulle jag vilja skicka med dig ett par saker:

• - Jesus älskar verkligen Dig! Har du inte förstått det än så läs psalm 23 om Guds eviga omsorg. Den är ljuvlig!
• - Uppmuntra, uppmuntra, uppmuntra människor omkring dig. Mer sånt åt folket så tror jag att den här världen blir liiite bättre!
• - Ta dig tid att vara trevlig mot butikspersonal, det betyder mer än du tror!

Kanske är det just jag som står där i kassan...

"Människosonen har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

                   (Markus evangeliet 10:45)

Detta ofattbara att universums skapare kommer för att tjäna oss är svindlande,

men fantastiskt! Jesu tjänande blir tydligt bl.a. då Han ger sitt liv för mänskligheten.

Också vi uppmanas att leva med samma tjänande attityd och kärlek mot varandra idag, ca 2000 år senare.

"Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus." (Filipperbrevet 2:5)

Då detta blir verklighet i våra liv, blir den viktigaste frågan:

"vem kan jag tjäna idag?" istället för "vad kan jag tjäna idag?"

Vad har nu detta med tjänande, veckans tema i "100 dagar med Jesus-kampanjen" att göra? Jo, jag skulle vilja att denna bild, av den svaga isen vid ett fungerande in- och utlopp, skulle få visa på vad som händer med oss då vi är med och tar emot, men också är med och ger ut: Det bryter isen!

Isen får stå för den kalla, hårda yta som så lätt lägger sig när vi inte lever med en tjänande attityd. En kall, hård yta är något fascinerande och vackert när det kommer till sjöar under vintertid, men i en gemenskap är det förödande.

En gemenskap handlar för mig om att både få ta emot och att få ge ut. Det handlar om att göra sig beroende av andra - att öppna upp för ett inlopp i mitt liv, men i lika stor grad handlar det om att ge vidare, att ge av sig själv och tjäna andra - att hela tiden ha ett fungerande utlopp.

Både mitt inlopp och mitt utlopp kan slamma igen, och då måste jag låta Jesus rensa upp i "rören". Jesus är den "rörmokare" som kan få mitt inlopp och mitt utlopp fräscht igen så att jag kan fungera. Med Hans hjälp kan jag både lära mig att ta emot hjälp, men också att med rätt attityd - kärlek - hjälpa och tjäna andra.

Ett rätt inlopp och utlopp bryter isen. Vid ett igenslammat inlopp tynar allt bort, och fungerar inte utloppet så dör livet snart ut (se Döda havet!). Så - rensade rör, rör både vid mitt liv och gör att jag får beröra andras liv. Rensade rör, rör hela livet!

Fredagens nattvardsfirande gjorde starka intryck på många. Det var en vacker syn att se ungdomarna strömma fram för att ta emot bröd och vin. De ville ta ett steg närmare Jesus. Under tiden sjöng vi lovsång som är böner till Gud. Ungdomarna tog i för full hals. Jag pratade med en tjej efter andakten om hennes upplevelser. Hon trivdes. Hon sa att det var så mysigt att vara med. "Det är en skön känsla." Det var första gången hon tog emot nattvarden. Det var lite pirrigt sa hon. Men det kändes skönt efteråt.

Så kan det vara med Gud. Det är inte alltid lätt att ta steg mot honom. Förväntningarna kan ibland vara stora. Vad händer om man närmar sig Gud? Det vet man inte riktigt om man inte har varit med om det förut. Då gäller det att våga ta ett steg. Det var det hon gjorde. Och det var pirrigt men skönt. Våga göra det du också, även fast det kan vara lite pirrigt.

När jag och min fru var nygifta fick vi ett bra tips: ”Om ni blir irriterade på varandra – ät något!”

Lågt blodsocker kan ställa till med rejäla rabalder ibland. Nu när vi har fyra fantastiska barn upptäcker man detta igen och igen. Och det är inte så svårt att förstå att en liten bebis blir sur om han inte får mat. När man är sådär sex månader kan man gå från jätteskratt till jättevrål på någon minut. Men man kan se samma mönster också hos större barn. Och vuxna!

Ofta sprider man attityder runt om sig utan att man vet om det. Om du har en bra dag kommer du nog ha en tendens att tolka andra människor välvilligt, och om du vaknat på fel sida är risken stor att din omgivning kommer att få veta det inom kort!

Hur ska vi kunna räcka till för andra? Orka bry oss om andra? Lyfta andra människor (när vi själva känner att vi behöver bli burna)?

Jag vet ju inte hur du känner det, man själv känner jag att jag inte klarar mig med mina egna resurser. Om jag bara skulle ha mina egen empati att ge till andra människor skulle det inte mycket, det kan jag lova.

Men Jesus erbjuder oss något större!

Att vara i kontakt med Jesus innebär att få del av hans kraftresurser. Då finns det faktiskt energi till att bry sig om andra lite mer.

Och då upptäcker vi också den större glädjen som finns i livet med Gud. Nämligen att det är saligare att ge än att få. När vi bryr oss om andra får vi själva del av den glädje vi behöver. Och då har vi ännu mer av positiv energi att ge vidare till andra.

En positiv spiral, helt enkelt!

Och det börjar med Jesus.

/ Henrik

Men bristen på regn märker jag i vår trädgård. Jag har reparerat några områden på vår gräsmatta och i torkan har jag fått dra fram trädgårdsslangen dagligen för att vattna de gräsfrön som lagts i jorden. Nu kom vatten från ovan och tog hand om det:-)

Vatten är en förutsättning för liv och växt. En av profeterna i Bibeln skriver att "Herren ger liv" och att "han ska komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden." Jag hoppas att du delar den bönen och längtan med mig, att Gud ska låta sitt vatten, Livets vatten, falla över oss.

Vilken folkfest!

Gräset var grönt, varmt i luften, solen sken mot en klarblå himmel och massor av människor som samlats för att se glädjen hos kossorna som stått i båset över vinterns mörker och kyla och som nu släpps ut på grönbetet, ut i frihet.

Vilken glädje att se kornas ”glädje” när de kommer uthoppandes, rusandes, stångandes o.s.v. Det är på något sätt som att kossorna upplever samma uppståndelse som naturen upplever under våren då solens värme tvingar vintern och kylan att släppa sitt grepp. Det låter sig knappast beskrivas – det måste upplevas. Därför går man lite ”man ur huse” för att se detta skådespeleri.

Samma glädje och förundran har jag varit med om i församlingsarbetet när jag fått vara med och döpa människor som varit bundna i synd och andligt mörker och kyla.

I mötet med Jesus så besegras mörkrets makter i människan och livet och ljuset tränger in. Glädjen blir stor och reaktionerna tydliga.

Kan man säga så?

Javisst! Så här står det i Malaki i Bibeln: ”Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skall ni slippa ut och hoppa som kalvar som har varit instängda i stallet.” (Mal 4:2)

Och visst kan man säga att det är helt otroligt att vi stadsmänniskor (i tusentals) tar oss ett par kilometer utanför staden för att se kossor hoppa omkring i glädjerus. De flesta av oss är där med sina barn och det är skäl nog att ge dem en naturupplevelse men jag tror att det är lika mycket är vi vuxna som fascinerats över de ystra korna. Låt Guds glädje flöda genom dig som de ystra kossorna. Det kommer locka både vuxna och barn i din närhet till fascination.

• Visst är hon duktig på att sjunga...
  
• Vilken otroligt sjysst kompis han är...
  
• Tänk om man kunde ha samma genihjärna som hon har...

Det är aldrig fel att säga bra saker om en annan människa men det konstiga var att det liksom aldrig blev av att jag sa det rakt i ansiktet på dem. Så jag bestämde mej där och då att nu skulle det bli ändring på detta. Ett tag så tror jag nästan att mina vänner, nära och kära började tycka det var jobbigt - Nu kommer Lotta igen och ska uppmuntra. Men för mej var det tvunget att vara så, jag tvingade nästan mej själv att säga till en person när jag tyckte något bra om henne eller honom.

Till slut blev det en vana och nu behöver jag inte tvinga mej själv det kommer av bara farten när jag tycker någon annan gör eller är bra. En sak som är bra med detta är det aldrig kommer någon falsk uppmuntran där jag säger något bara för att "smöra".

Det finns alltid något bra hos varje människa och mitt tips är att våga se detta och uppmärksamma detta istället för att hitta allt som man kan reta sig på hos en annan människa.

Visst, vi fungerar inte alltid toppen med alla människor. Men du och jag kan faktiskt bestämma oss att istället för att snacka strunt så säger vi bra saker om och till varandra. Har du inget bra att säga om eller till en annan människa så håll tyst istället.

Nu är det dags för uppmuntran. Vågar du anta den utmaningen?

Livet flyter på smidigt och fint, fram till dess att barnet växer upp och inser att allt är mycket tuffare än mamma viskat tryggt under sina beskyddande vingar. Livet kan vara hårt, svårt och oerhört orättvist och det här blir en total chock för det stackars curlingbarnet när det kommer ut i verkligheten.

Ordet curlingförälder har nu ett par år på nacken och begreppet myntades i Danmark av psykologen Bent Hougaard som var trött på alla bortskämda barn med curlingföräldrar. Begreppet syftar till sporten curling där man, mycket enkelt förklarat, sopar isen framför glidande stenbumlingar med hjälp av kvastar för att minska motståndet och nå till en viss punkt.

Curlingföräldrar borstar isen framför sina barn genom att lägga sig i och röja upp på dagis, i skolan, på fritidsaktiviteten och bland vännerna. Allt för att plocka bort problem och motstånd så att barnet så lätt som möjligt kan glida genom livet. Inte alls det rätta om du frågar mig.

Jag tror att vi, särskilt i västvärlden, behöver lite motstånd i livet för att inse hur bra vi faktiskt har det och hur skört livet kan vara.

Niklas Piensoho skriver så här i sin bok "100 dagar med Jesus":

"Om Gud bara hade stoppat undan synden hade vi varit som bortskämda ungar med överbeskyddande curlingföräldrar. Någon annan hade löst våra problem men vi hade blivit oförändrade."

Gud hade LÄTT kunnat plocka bort all synd och skräp som vi gjort, röjt vägen för oss och gjort det betydligt lättare, så mäktig är Han! Men som Niklas skriver så tror jag inte att det håller i längden. Vi behöver få se vad synden gör med oss människor för att inse hur stort offer Jesus faktiskt gjorde för oss. Utan Honom är vi ingenting. Med Honom får vi evigt liv! Hade Gud gömt våra problem, bara så där, hade vi nog aldrig förstått vikten i den enorma gåva som är vår; fullständig frihet fylld av nåd! Annars blir vi bara som bortskämda curlingungar som tror att alla barn får en Ferrari på sin 18-årsdag.

Vi är köpta fria med det absolut dyraste medlet som finns; blod. Blod från en totalt oskyldig son till Han som är orsaken till att du och jag vandrar på den här jorden!

Det är fullbordat...